Jag heter Åse Ericson och driver en hästgård utanför Falköping. Jag lever heltid på företaget sedan 1997. Att jag driver gården själv är en sanning med modifikation. Utan goda vänner och utan Emma Örtendahl som sedan 2005 driver sitt eget hästföretag på gården hade det varit både svårare och tråkigare. Hos mig finns 35-40 islandshästar, stallkatterna Sussie och Mette-Marit samt hunden Eloi.

Mitt företag står på fyra ben (förstås):

• Inackordering av hästar i lösdrift
• Uppfödning, träning och försäljning av islandshästar
• Frilansskribent, främst i Tidningen Ridsport
• Utbildning, jag tar emot studiebesök, ordnar läger samt är lärare/handledare för studenter som går KY-utbildningen Företagande med häst på Biologiska Yrkeshögskolan i Skara.

Utbildning i korthet

Fritidspedagogutbildning på Lärarhögskolan. C-tränare och B-instruktör för islandshäst samt nationell sportdomare. Distanskurser SLU i hästens utfodring, avel, hälsa mm. Kurser i kreativt skrivande på högskola och i studieförbund (bl a för författaren Malin Lindroth och poeten Fredrik Nyberg) och fotografi (tex på Hemse folkhögskola). Många ridkurser och tävlingar genom åren. De ridlärare jag tränat mest för är Ia Lindholm, Johan Häggberg och Atli Gudmundsson.

Om Åse

Hästar är mycket men inte allt på jorden. Världens bäste fästman och särbo Erik Skagerfält bor i Visby på Gotland. Sedan Erik, som är musiker, kommit in i mitt liv har musikupplevelserna blivit bredare. Opera och musikal, marschmusik och klassiskt om vartannat. Annars är jag svag för röster som Freddie Wadling, Björk, Tom Waits, Rickie Lee Jones. Jag läser mycket och gillar att se på bild i alla former. Rest har jag gjort en del och reslusten finns kvar. Det är en balansgång. Vara fri och resa iväg närsomhelst, vartsomhelst eller leva sitt vardagsliv med djur omkring sig som kräver att man är på plats. På senare tid har vi i alla fall kommit iväg på kortresor till Rom, Paris, London, Skagen - för att inte tala om vilken unik stad Visby är och alla smultronställen på Gotland.

Min hund Eloi är en strävhårig Podengo Portuguese Medio (PPM får en ny innebörd). Rasen är ovanlig här, Elois kull är den första i Sverige i just den här storleken. Jag har hittat en jättebra hundlärare i Annika Larsson på Hundstället i Knätte. Annika är en IMMI-instruktör (Individanpassade Metoder - Motiverande Instruktörer).

Jag lärde känna islandshästen när jag var 15 år. Då fanns det ungefär 200 hästar i landet, nu är de en bra bit över 20 000. Margret Löfgren flyttade in på vår gård med sin Prins Bleikur. Margret var aktiv tävlingsryttare och engagerad i lokalklubben Gauti, idag driver hon företaget Raudhetta. Jag följde med och tittade på en ridkurs, fick provrida Ann-Marie Östbyes töltmaskin Ljúfur och snart blev det en egen islandshäst, året var 1979. Vi åkte till Tulka i Roslagen och köpte Garpur av Göran Häggberg. Jag hade redan en irländsk ponny, red på ridskola och familjen födde upp travare. Min pappa var hästkarl i själ och hjärta. Han slutade dock med nordsvenskar i skogen på 50-talet men återvände till hästarna som hobby på 70-talet. Min farfar var bonde och använde förstås häst i jordbruket. De hade nog inte trott att framtiden skulle bära med sig så många hästföretag. Vinden har vänt med hästintresset och många människor har ekonomisk möjlighet att ha häst som hobby. Statistik talar om inte annat sitt tydliga språk, från 70-talets 70 000 hästar till 2000-talets närmare 300 000.

Jag har varit med och arbetat i Svenska Islandshästföreningen SIF (idag förbund) nästan från start. Det är jag väldigt glad och stolt över. Jag har varit sportordförande, lagledare, ordförande, arbetat med de stora mästerskapen EM 1985, VM 1991 och VM 2005, varit med och skapat vår medlemstidning Islandshästen. Jag anställdes av SIF 1990 för att starta ett föreningskansli och där blev jag kvar i sex år. Jag är nationell sportdomare och har dömt många tävlingar sedan början på 80-talet. Dock inte lika flitigt sedan jag skaffade egen gård.

Efter arbetet på SIF´s kansli åkte jag till Island. Jag jobbade ett halvår som "överårig" stallflicka hos landslagsryttaren och tränaren Atli Gudmundsson och Eva Mandal. Det var en mycket lärorik tid där jag fick lära mig strukturerade arbetsmetoder och hantera 30 hästar om dagen istället för en eller två. På Island får man erfarenhet av att läsa och hantera hästar som generellt är känsligare än de vi är vana vid i Sverige. De känns helt enkelt närmare sina ursprungliga beteenden. Till Island vill jag alltid återvända, det är något särskilt med folket, den friska luften och de öppna vidderna när man sätter foten på lavajord.

Väl hemma igen vikarierade jag på Svenska Hästavelsförbundets kontor i Uppsala. Jag bodde hos mina goda vänner Ia Lindholm och Denni Hauksson och skulle rida in två egna unghästar. Varför inte göra unghästtränarprovet? Sagt och gjort, jag lånade ett par unghästar till, arbetet gick mycket bra och strax därefter köpte jag egen gård. Mitt nya liv var igång!

upp